Nyss hemkommen från en löparrunda på 45 minuter. Och idag kändes det så jäkla mycket bättre än vad det gjorde förra måndagen. Så skönt! Den här gången blev det inget stopp. Jag sprang sista biten själv då Lasse skulle fortsätta en bra bit till(han tränar ju till gbg-varvet). Jag som är en riktig tävlingmänniska tycker att det är fruktansvärt jobbigt att behöva stanna för att man inte orkar springa mer. Det känns verkligen som en förlust, så just därför känns det så himlarns bra när man orkar jogga hela tiden. Och när jag kom hem var jag inte speciellt trött heller. Så idag ger jag mig själv en klapp på ryggen och är stolt över min insats.
En gammal Halmstadbild bjuder jag på en måndagskväll som denna.
Imorgon åker jag och mamma på ett trill till Västervik för att se att mina trasiga kängor går att lämna tillbaka. Blir väl även att kika i lite andra affärer. Ska bli mysigt faktiskt. Och att göra något tillsammans med mamma, bara hon och jag. Det händer ju inte direkt ofta. Så det ser jag fram emot.
Nu är det dags att fixa mat(kyckling och bulgur, hur gott du vill) för att sedan titta på Halv 8 hos mig.
Ha det toppen allesammans.
Kram